sitter bak i cykelsits
vinden tusslar hår

magen kittlar
före asfaltstid

liten, rädd
men ändå trygg

bara du och jag
pappa

uppför berget

där tar vi björkens ris
sen gör vi vispar

du och jag

hoppas hon blir glad

      *

vi tar oss åter
uppför berget

bara du och jag
pappa

nu sitter du
bredvid mig

bilen klättrar
uppför berget

på samma väg
dit asfalten ännu inte nått

du pratar minnen
blåbärsplockning
och skidturer

jag frågar
minns du
att vi gjorde vispar
till mors dag

du säger ja
vi stannade i kröken
före sista knixen

på toppen vill du vänta
kvar i bilen

det är för knaggligt
att gå ända dit upp

men gå du
ta dig tid
jag sitter bra här

         *

under foten knastrar
första snön

blicken glider
över staden
över vattnet

sågverket är ersatt
av ett modernt hotell

vid bergets fot
syns bästa vännens hus

ser ända bort till udden
som döljer, ditt verk
vårt sommarparadis

luften klar
fylld av is

andas lätt

gräs och träd i vila
stilla fågelkvitter

sakta återvänder jag
till dig

tysta färdas vi
nerför branten

där träden kantar vägen

mamma och jag
brukade cykla till tjärnen
säger du
när vi passerar stigen

men jag minns inte
om hon blev glad
för vispen som hon fick
av oss

 © Eva Langrath 26 oktober 2010