jag ser hur jobbigt du tycker att det är
när jag pratar om något du inte förstår

hur du rättar dig själv och skämtar bort
ett "dåligt minne"

hur du mitt i en mening försvinner
och kommer tillbaka någon annanstans

hur du frågar dig själv vad som händer
när du lagat mat till någon som aldrig kommer

hur du försöker väcka barnen på övervåningen
som växte upp för så länge sedan

hur du drar dig undan

jag hatar att du aldrig vill spela kort med mig längre

jag hatar att du inte ringer mig

jag hatar när du berättade om de där två sjuka barnen du tog hand för länge sen
det var min mammas två sjuka barn
det var jag och min bror du tog hand om

Men jag älskar när du svarar i telefonen, hör min röst och säger
Nej men hej Sandra.