Jenny var inte på kyrkhumör utan gick bara halvhjärtat omkring och tittade. Efter ett tag satte hon sig ner i en av bänkraderna. En barnkör stod framme vid altaret och övade inför skolavslutningen. Akustiken förstärkte deras tunna röster och lärarinnan dirigerade dem med häftiga handrörelser. Jenny undrade om barnen tog hjälp av henne, om de kunde avläsa hennes direktiv. Hon tittade på rörelserna en stund och tyckte att de var ganska tydliga, framförallt inlevelsefulla.
Morgonluften hade varit fylld av små regndroppar och gav allt en fuktig yta. Jenny som kommit tidigt hade inte velat vänta på bussen utomhus, därför hade hon gått in genom den tunga kyrkporten.
Nu satt hon i mitten av bänkraden, i mitten av rummet. Hon var ovan att vistas i kyrkor och tog fram sin telefon. Ingen hade ringt och hon hade heller inte försökt få tag i någon innan hon gått, bara lämnat två extranycklar på köksbordet.
När hon kom fram skulle hon skicka ett sms och be dem ta hand om Kiona. Kattmat och sand hade hon handlat in så det fanns för en längre period.
Framme vid altaret hade två av barnen börjat tjafsa om en ståplats. Lärarinnan fortsatte sitt dirigerande med ena armen samtidigt som hon omplacerade barnen för att skapa lugn.
Jenny tog upp psalmboken som låg lutad mot stolsryggen framför henne. Någon hade lagt in ett rött band i boken. Hon läste några rader av psalmen som var markerad. Det hade troligen varit dop.
Med sin telefon fotograferade hon raderna och satt sen med boken i knät och bläddrade en stund.
Barnkören tystnade. Lärarinnan samlade eleverna tätt intill sig och talade med bestämd röst. En flicka stod lite utanför. Hon hade långa flätor och små runda glasögon. Flickan såg inte ut att lyssna på sin fröken utan tittade nyfiken bort mot Jenny.
Jenny log och gjorde tummen upp med ena handen. Flickan besvarade henne med sin tumme vänd neråt. Samtidigt gungade hon fram och tillbaka med sin ena rosa gymnastiksko ovanpå en stor mässingsring som var fastsatt i stengolvet. Lärarinnan sa flickans namn och fick tillbaka hennes uppmärksamhet. Jenny tog handflatorna mot den lackade träsoffan och drog sig mot bänkdörren. Hon öppnade dörrhaspen och smög sig ut i mittgången. Ansträngde sig för att gå ljudlöst på helteckningsmattan mot utgången för att inte störa. Öppnade porten försiktigt och gick ut.
En stor regndroppe landade på hennes huvud, letade sig genom mittbenan och rann ner över hennes panna. Bussen hade kört fram och hon började springa mot hållplatsen.