Vi föds till världen
som en vaginal spya
en uppkastning som länge
legat och jäst, smält i magsäcken
tills alla delar sitter ihop
och en ny helhet har bildats

"Jag är varken ost eller bröd!
Jag är något enastående och nytt!"
sade spyan och förstörde en matta
lämnades för länge utan att torkas upp
det blev märken och stanken intensifierades

"Har jag gjort det där?"
sade den spyende och spydde igen
"Nu ska jag inte lukta eller titta mer
för då spyr jag nog igen"

"Älska den som spytt upp dig"
säger gud med stark röst
"Jag har spytt er alla"
säger hen utan stolthet
och fortsätter att spy i evig tid
för så äcklad är hen.