En äldre fasa som väser och hasar
hest genom slem, men till vem?
Till ditt hem, till din säng.

Utan form, en undergång
krälar sig till kött,
så sött, att stjäla.

Vråla när besten i bröstets håla
biter och suger din kroppssaft
sörplar och sliter.

Dömd är du när du är tömd
på föda, den smaskiga märgen,
fördömd att döda.

Lust att lemlästa din nästa
på kroppar festa vilt
det spiller och droppar.

I offers ögon, spegelbild
omild är figuren
sönderskuren.

En monstruös fiktion du är,
som lärt, ej en person
men nåt du närt.

Jag vill dig rätta, sätta på plats
men ansats gryr din flykt
ta fyr, du best!

Elden i eoner motat
eller botat odjur,
de som hotat.