Se på den vida slätten, som är så oändligt stor
Hur allting verkar så fridfullt för de som på vidderna bor
Ser hur gräset det frodas, hur växterna blommar och gror
Känn den ljumma vinden som blåser här uti frihetens land

Långt där nere på öppna vidder en flock utav hästar vi ser
Hästar så vackra och stolta och vita helt så som snö
Men vad är det vi ser där mitt bland dem – en häst som är liten och grå
Och det ser nästan ut som det verkar de vita den ej kan förstå
När vita hästar skena, grå häst går i trav
När vita hästar frusta, den grå blott ett skri kan ge av

Den grå hästen ögonen sluter, ser ut att drömma sig bort
Undrar just vad den tänker där den står nu helt för sig själv
Kanske att andra grå hästar finns just bortom närmaste älv
Att den en dag ska vandra bland dem och skratta dagen lång
Att de tillsammans ska dansa och sjunga på livets sång

Dag efter dag den så ensam där står på torr, brunbränd stäpp
Där uppå gräset det vissna i iskall tjutande vind
Alltmedan mygg och flugor plåga dess ständigt blåfrusna kind

Ibland andra hästar passera – bruna, fuxar, svarta, blackar
Fast aldrig nån grå häst den ser uppå stäppens bölja
Ändå ibland den de andra vill följa
Dock vore det knappast möjligt, ty vargarna följer i hästarnas spår
Dessutom den verkar att tro ej heller de andra grå häst förstår

Fylld utav längtan den grå mot skyn blickar
Mot svalorna som sväva så fritt
Längtar att slättens vidder få vandra alldeles lugnt uti skritt
Då en dag vargar sig närma , kommer snart helt tätt inpå
Alla hästarna backa – alla utom den grå
Frihetens kraft den nu känner, en kraft som allt levande har
Med högt språng lurar den vargar, de vita blir stående kvar

Så står den grå åter där ensam, men ej längre ensam i mängd
Rädsla nu griper om hästen, där alldeles ensam den står
De mörka molnen sig hopar och gråter tår efter tår
Kvar här kan den ej stanna, då vargarna finner den snart
Den måste välja en väg att gå men har ingen aning om vart

Ska den följa den kraxande kråkan eller hjortarnas trampade stig
Ska den gå dit där lärkan den sjunger, följa ekorren spänstig och vig

Men se där kommer ju svalan, som flyger dit vindarna bär
Då genast den grå hästen vet att den rätta vägen går här
Nu fram över slätten den flyger, äntligen lycklig den är
Vart vindarna för den vet inte vi
Men gräset det dansar och vindarna sjunger för alltid på slätten så fri