Vi letar efter gemenskap
Så rädda för tillgivenhet
Så rädda för vad hjärtan säger
I en kall och ensam värld

I en kall och ensam värld
Vandrar människan ensam
Sträcker ut en hand att hålla
Men ingen vågar ta den

I en kall och ensam värld
Vindlar sig mörka stigar
Och när vi äntligen solen ser
Då stänger vi våra ögon
För det gör ont att se
Och när vi stiger ut i ljuset
Då är det försent
Då är allting försent

Det är en kall och ensam värld
Som flödar över av tårar av smärta
Kall och ensam värld
Full av sorgsna människor och längtar

Och om vi finner vår kärlek där
Låter vi snart den gå
Låter den gå
Bäst bara gå
Vänd aldrig om
Bli aldrig fast
Alla band bryts en dag
Kärlek är falskt

Men vi letar efter gemenskap
I en kall och ensam värld