I det lilla idylliska kommunistiska landet var religion opium för folket. Det var tillåtet att tro och gå till kyrkan. Men att bära krucifix på historielektionen var däremot inte tillåtet. Den diktatoriska historieläraren Emma var en hängiven medlem av det kommunistiska partiet och alla religiösa symboler var strängt förbjudna på hennes lektioner. Där var Karl Marx gud och inga andra gudar fick finnas.

I lilla pojkens värld var det den hårt arbetande modern som var hans gudinna. Som gjorde allt hushållsarbete, för pappa "kunde inte" steka ett ägg, dessutom var det inte hans jobb, han jobbade i trädgården, fiskade eller spelade boule med sina kompisar efter att han kom hem från jobbet. Mamma var den som uppfostrade honom även om pappa var med på ett hörn. Visst hade hon sina brister men det är hennes maträtter gjorda med stor portion kärlek, tålamod och glädje, hennes ansträngningar att göra allt för att alla ska bli nöjda, hennes kloka ord och hennes uppmuntran som han minns.

Att vara troende i ett kommunistiskt land kunde innebära att karriärmöjligheterna var begränsade. Så var det för pappa. Den som tog avstånd från kyrkan och gick med i partiet hade vägen öppen. Men en principfast människa som pappa vägrade att göra det.

Men för mamma var det mycket värre än så. Hon var barnmorska och på den tiden var abort nånting som inte existerade. Men hennes chef som var gynekolog (efter inbördeskriget blev han först chef för hela sjukhuset och efter det stadens borgmästare) gjorde aborter i hemlighet och mamma var en av dem "utvalda" som fick hjälpa honom att göra ingreppen. Det här berättade hon långt senare när hon var gammal och sjuk efter att ha slitit sönder sin kropp i 35 år på det där sjukhuset. Hon hade dåligt samvete för det hon hade gjort, hon var troende och hennes moraliska dilemma plågade och följde med henne in i döden. Men vad hade hon för val?