nu är det slut
på min tid och min kraft
jag orkar inte längre
jag har gjort fel igen
drivit saker och ting
alldeles för långt

jag pendlar mellan
att det väller upp skräckkänslor
och att jag känner mig upprymd
jag kan inte ha det så här
allt börjar gunga under fötterna

det hjälper inte om jag ber till Gud
inget händer då
allt fortsätter bara att vara stenhårt

och vad har jag haft mitt liv till?
visst, varit nykter och drogfri
i snart 20 år
tänk på allt jag gått igenom

och så är det såhär nu
solen skiner idag
obarmhärtigt
ljuset skär i ögonen
trots att det är i mitten av november

allt är så jobbigt
allt är så fel
varför blir det alltid såhär?

jag är så trött
jag orkar inte längre

det är som en återvändsgränd
där inget stämmer alls längre
jag vill bara ha lindring

det sägs att den mörkaste stunden
är alldeles för gryningen
kan det verkligen vara så?
det tror jag inte

Gud hjälp mig! Hjälp! Hjälp!