Lämnar mitt civilicerade jag
bland hus och asfalt
går in i en magisk oas
jordens hjärtslag
genom fötternas tramp
lyfter grusgångsljudet
till en annan nivå

stannar upp och lyssnar
orden flyger upp
i trädets grenar
kvittrar så kråkorna tystnar

Andas djupt in allt.

betande får
följer varje steg
liten strimma av blått
på molntjock himmel
räcker för mig

svanen i hörnet
av den grå dammen
lyser som en ängel...

trädskelett i siluett
ståtar som totempålar
en förbipasserande
några minuter bort
redan förlorad till asfalt och betong
medan jag vandrar igenom min oas
på en livstid