Vissa letar desperat efter gud,
vill ha honom tätt inpå sin hud.
Jag finner det dock intressant
att många i sin jakt på vad som är sant,
måste ha en komplett mening med allt
för att livet inte ska kännas halt.
Detta kräver ju en kompromiss
som kanske bara är en miss.
Rimlighetsberäknandet får ge vika
om allt ska gå ihop och bli lika.
Logiken ligger där framför helt klar,
bara att insupas och ge alla svar.
Men det bortser man tydligen ifrån,
och griper istället efter strån.
Bryr sig ej om att strået har fel,
bara en förklaring kan ges som är hel.
Tro handlar väl ej om smaken,
utan om vad man ser som vaken?
Det passar kanske inte alla
att högre makter åkalla.
Att lura mig själv kan jag ej,
en ateist förblir jag, det är okej.