En ny dag, en ny månad.

Om jag låssas vara okysst,
om jag lovar att aldrig låta min hjärna få övertaget om mig igen,
om jag håller hårt om min dörr, aldrig öppnar den för någon annan igen.

Om jag aldrig blåser ut ljuset som doftar pepparkaka,
om jag lever med parfymen jag aldrig varit speciellt förtjust i,
slår in julklappar i lila nagellack,
tackar, utan att ha fått någonting.

Om jag markerar med sugmärken överallt och ingenstans,
försöker lyssna, trots att jag inte är intresserad av vad som kommer att sägas,
tänder ljus vid en främlingsgrav,
överklagar medveten om att det inte kommer att leda någonstans,
lägger adressen på minnet, den jag aldrig kommer att besöka,
utsätter mig medveten om att resultatet kommer att bli likadant igen.

Om jag skissar på den tatuering, jag kommer att förstå, aldrig ni,
räknar osynliga kyssar, de som inte smakat någonting alls.

Om jag stannar upp i korsningen, den som inte leder mig någonstans,
sväljer djupt,
köper plåster trots att jag aldrig kommer att skadas igen,
beställer plektrum, trots att jag inte kommer i närheten av en sträng.

Läser en varningstext, för stort intag och du hamnar i koma,
med mina sparade sjuttiofem bär jag runt på döden,
svarar att jag älskar dig, trots att du inte ställt frågan till mig,
spottar på trappsteget en sista gång.

En ny månad, en ny dag.
Jag är okysst - av dig,
jag har förbjudit min hjärna att ta övertaget om mig,
- Nu styr vi tillsammans du och jag.
Jag öppnar aldrig dörren, aldrig någonsin igen, nu när du ligger i min säng,
min allra bästa vän,
du ber om förlåtelse, lugnt säger jag att du inte gör mig någonting,
jag stryker ditt hår där under min hand, det nyvakna som jag inte kan låta bli,
jag lovar mig själv att jag aldrig ska skada en annan människa igen.

Blickar snabbt mot ett kalenderblad, en ny månad, en ny dag.

- December vill du hålla mig i handen året ut?