Att skilja på verklighet
Och sin vidskeplighet
Görs inte alltid med enkelhet
I hjärnans elektriska smet
När man slås av nedstämdhet
Ens drömmar blivit förtret
Och alla chansningar gått bet
Trots att man svettades och slet
Men man blir sin egen domedagsprofet
Och tappar självförtroendets blindhet
Ser bara sin äckliga fulhet
Och varje yttrad dumhet
Med plötsligt örfilad bryskhet
Trots att inget är konkret
Glömmer man all sin godhet
Belyser istället varje svaghet
Och bygger utan sundhet
Bara ännu mer staket
Och man ber om en stor komet
Att med total slutgiltighet
Förinta den hatiska diet
En svältande asket
Förtär med glupskhet
I sin förbannade frihet
Helt utan helhet