Jag både fascinerar
Och konsternerar
Jag är rätt skum
Faktiskt ad infinitum
Jag leker med ord
Bättre än många på denna jord
Men att säga hur jag känner
Gör att magen vänder
Så man skaffar lite distans
Med lyrikens bekväma dans
Och visst hjälper det lite
Att slippa ångestens vite
Men man undrar ju ibland
Om ens existens är sann
Eller lever man där
I ögongloben på Macumber
Har man hittat svaret
Eller bara släppt på kravet
Jag blir inte klok på mig
För den delen ej heller på dig
Denna mänskliga irrationalitet
Och evig levnad i dualitet
Man får ju litegranna fnatt
Nästan varenda natt
I sin hybris att förstå
Hur världen funkar och så
Vet man meningen med livet
Bara när man tar sista klivet
Eller finns det anledningar
Dold i gudomliga grumlingar
Eller annat galaxens intellekt
Det är klart en dödlig är suspekt
Men tror jag slutat bry mig
Hur går det för dig?