Varenda rad jag skriver om dig.
Du har en stalker bakom dig.
Jag får smyga så att du inte blir rädd.
Jag har redan uppgett mej.

Varenda rad jag skriver om dig.
Hoppas att jag får skriva flera om dig.
Jag är rädd att mina drömmar är uppe bland molnen.
Samtidigt vet jag att en Stalker inte är ödmjuk.
Så jag kanske inte är en Stalker ändå`n?
Kanske bara en kärlekskrank?

Och kanske den enda Stalkern, som inte skriver ett dugg om dej.
Ovanligt av Stalkern,
Ovanligt av mej.

Vad vill jag då skriva?
Vad skall denna dikt bliva?
En personifiering av dej?