Jag har stuckit ut mitt fula jävla människotryne

Varit svulstig och dessutom saknat skärpa


Jag borde varit ödmjuk





Men vem kan vara ödmjuk i ständigt underläge?





Jag snyftar inte fram någon patetisk offersång

Men nog har även jag taxerats

Av alla svulstiga tillrättavisanden

Som vi småsyskon måst bära

Genom tiderna



När jag ser mig i spegeln där på väggen

Ser jag en åldrande man

Jag ser saknaden i hans ögon


Jag borde varit ödmjuk

Men Gud gav mig min fars obändiga vilja

Att köra min väg

I alla väder

Så.