ATT VARA FLERDIMENSIONELL

När JAG den trasiga människoQuinnan läser vad jag GudinneQuinnan skrivit förvånas jag... Läser jag en tid efter har ju allt den delen av mig så målande illustrerat fallit i glömska...

Mina skrifter är som "snapshots" bilder på vad som strömmar genom min själ liksom fångna i ögonblicket, men formade genom många liv, fragment som tillsammans börjar bilda del efter del av mitt mystikens puzzel... Naket. Ärligt. Så ärligt jag kan förmedla mognare och mognare, klokare varefter jag befinner mig i livets och evolutionens estrada. En estrada av ljus men kantad av mörker... Rymd. Jag är en estradör i det tysta men även synlig. Som nu. Ett ögonblick. Som ett tomtebloss. Sen förlorad i ett nytt nu...

Så vem är jag?
Så vad kan jag, bortom mina sår och begränsningar?
Jag känner ett så stort ansvar... En prägling så klart. Men även ett kall.
Samtidigt en förlamande litenhet. En ängslig, otrygg liten flicka så parad av en vulkanisk Quinna i passion som nästan är övermäktig i en enda kropp...

När jag läser mina egna texter... Helt ärligt...
Blir jag som kär.
I den där Quinnan... Som tänker, som vill så mycket som så bemödar sig att vara sann...

Flera som mött mig ser skillnad då jag bara är och konverserar,  eller då jag läser upp mina texter eller då jag intar en scen... Det händer något... Många har sagt, även realister ord som Gudinna, att jag bli en annan. De berörs. Djupt. Jag känner och kan tydligen förmedla något. En kraft bortom mig... 

Jag börjar känna en längtan att sammanföra dessa två, men den lilla flickan är så rädd... Hon avlades först i motstånd... I hat-kärlek i flammande passion. Växte mot någons vilja. Detta är karma. Synat. Clearat. Nästan till botten synat, förstått och förlåtet, men cellerna, cellskräcken finns kvar...

Jag är så rädd.
Rädslan har gjort mig svag.
Då jag varit svag har jag ibland tappad min gard.
Jag är mänsklig. Jag har sökt tröst...
Jag har tröstat.
Som en drillad hund känner jag igen smärta när jag förnimmer den.
Instinkt. Jag vill lindra...

Jag VET hur dödlig smärta, änkesorg, vanmakt känns..
Vet, och jag vill ingen detta. Inte nån. Allra minst mig själv..

Om jag hade armar stora nog skulle jag i mitt Gudomliga uppkopplade tillstånd krama om alla: förövare, tyranner, despoter, ängsliga, glada, sångare, idrottsmän och advokater, fotomodeller och arkeologer, tandläkare och healers, glada som olyckliga, om jag kunde få dem att känna tonen av kärlek jag ibland förnimmer, ja då skulle jag det.... Trots min stora integritet.

MEN JAG KAN INTE...
Jag drunknar då i andras, jag som egentligen vill ge, drunknar i andras ofullbordade drömmar och tappar mig...

Jag blir skygg, blasé, ointresserad, jag drar mig tillbaka..
En nyckel och jag är fri...
Om jag låser in mig själv kan jag inte bli frihetsberövad...

Som om jag bar en osynlig burka.
En mur mellan mig och Kärleken...

Men Du - nu talar jag till alla lager av mig...
Jag vill spränga muren, för jag vill älska den där fina tjejen där inne och jag vill ge henne mod. Hon är rädd. Hon våldtogs också.

Många kvinnor är våldtagna.

Någon berövade oss då rätten att välja OM vi vill utöva en akt av närhet och Lust. Detta minne sätter sig. Utåt kan vi kanske fungera. Utåt kan vi ha fina relationer, men något har tagits ifrån oss...

Känslan att veta att jag kan. Jag har ett val...

Vad jag har lärt mig i livet:
inget kan lugna en våldsverkare eller en krigets man mer än varm trygg moderlighet.. Mamman går rakt in även i de mest förhärdade pojkhjärtan. I krigens män. Dock psykopater och drogpåverkade går bortom alla normer...

SÅ VAD JAG BEHÖVER:
ÄR
ALLT MOD
ALL STYRKA
ALL LATENT MODERLIGHET
ALLA RESURSER JAG HAR FÖR ATT RIVA MUREN

OCH SÅ SÄGA:
Välkommen till jorden, lilla flickebarn,
Du får också leva.
Var inte rädd:
Lyssna inte på de oförståndiga som i välmening manat:
"var rädd om dig!"
Utan gör tvärtom:
- VAR MODIG OM DIG!!!

Älska!

© ORD
Foto från mitt kylskåp idag i Uddevalla
DominiQue NVC Costa
Sjunde (7) dagen 2016 eft.Kr
KÄRLEKSKAPITALETS ÅR

OBS!
Jag tackar på förhand för eventuella applåder och kommentarer här öppet, och ej via mail: Varmt Tack ♥ Jag älskar om Du läser mitt hjärtas Ord ♥