Handen såg patetiskt innehållslös ut
Vilken ofattbar tomhet...efterlämnad..
av några gram

Det var inte bara en bit ädelmetall,
skrek fingrarnas omkrets..
..i takt med hjärtats diagonal

Detta var mitt liv!!
Min presens och min futurum!!
Även min preteritum, suckade nostalgin...

Under all förtvivlad yta
vet jag att slutet på sagan gått oss förbi
inte idag och inte igår
kanske redan från början
Jag vet att ett ensamt hjärta
inte blir gladare av två

Klockan tickar sakta
liksom jordens axelsnurr
vägen var anlagd sedan länge
men fötterna vågade sig inte dit förrän nu

Jag vet att det är rätt!!
Vet att det blir bra!!
Men den förtvivlade smärtan
av beslutets konsekvens...

Efter regn, kommer sol
Även på ett vinterblekt ringfinger