sitter på en stol

örfil efter örfil

gråter högljutt

"tala om sanningen"

men jag kan inte

får ännu fler örfilar

"säg sanningen nu, annars.."

i nästa ögonblick

en knytnäve

rakt på näsan

det krasar till

blodet forsar

jag skriker av smärta

min bror står framför mig 

mamma bakom mig

säger åt min bror att sluta

fast hon var lika delaktig i det som hände

minnet består

min krokiga näsa

talar sitt tydliga språk