Poesin rinner i mina ådror
Lyriken flödar ur min mun
Jag lever och andas min skaldekonst
Men inför nuet är jag stum

Lyckan har funnit mig vilande
vid källan till alltings väl
Därifrån springer min diktarkraft
trots min akilleshäl

Poesin rinner i mina ådror
Lyriken flödar ur min mun
Jag lever och andas min skaldekonst
Men inför nuet är jag stum

Allt varande mig behagar
Långt borta är lidandets lek
Jag kvider trots detta ett kväde
Hör diktarens hemlighet:

Poesin rinner i mina ådror
Lyriken flödar ur min mun
Jag lever och andas min skaldekonst
Men inför nuet är jag stum