jag lägger örat till havet
suckar över det utslitna borttappade
som om orden egentligen är slut
men ändå driver mig vidare
på andra sidan huden
studerar jag min genetiska mutations linjer
det röda doppat i rött
oätet
åh fuck
hur kan samtidigt allting böja sig så vackert
himlen vara blå
och jorden öppna sig så sorgäten