barndom präglad av skam

för allt jag gjorde

för allt jag inte gjorde

visste inte vilket ben jag skulle stå

därtill var jag blyg och osäker

säkert att det berodde på

jag fostrades att känna skam

kände mig så otillräcklig

samma känslor fortfarande

trots jag borde veta bättre

jag har inget att skämmas över

borde vara stolt istället

jag säger till mig själv 

jag duger som jag är

låt inte andra bestämma

kasta offerkappan

den är alltför tung att bära