Du föddes till fräsandet av de gröna drakarnas jakt över himlavalvet.
Din mor skrek bakom hopknipna läppar, ty barn av köld och is skriker inte.

Du diade kallsvett, förtvivlan och likgiltighet
Från din moders stenhårda bröst

Du barn av köld och is

Lindades i behärskningens frusna kläde.
Sveptes i sammanbitna känslor och osagda ord

Din själ stadigt leddes i känslornas frostklädda land
Den kärlek du mötte så beräknande kall.

Du barn av köld och is.

Dömd att stå i den midvintersmörka skuggan
För evigt förvisad från värme och ljus

Men ser jag en tår i ditt malmhårda öga?
Ett stråk av förtvivlan och längtan?

Du barn av köld och is

Aldrig du lärt dig att skratta och gråta
Och aldrig du kommer din härkomst förlåta.