sommaren 1997
jag tror inte att du kommer ihåg 
men det gör jag 

långsamma slappa eftermiddagar på den röda plyschsoffan 
vi drack cola och spelade bordsrollspel
skrattade åt de andra

din kropp nära min
hettan 
inuti mig 

mer cola
din arm nonchalant över min axel
jag svär att mitt hjärta stannade

varenda
jäkla
gång

försökte prata med dig 
där ute
vågade inte se dig i ögonen

dina flickvänner
som ett radband runt din handled 
mitt hjärta på ärmen 

jag vet att du såg mig en gång
verkligen såg mig
ett rådjur i strålkastarljuset

patetisk var aldrig din grej
och jag fann aldrig rösten
allt är ju ändå i det förflutna