tärna i vildandens ängder
svävar i silverskyars milda ljus
tonas sakteliga in i vit turkosa stränder
en molnmakare sitter på kanten av ett moln
en molnsten
mjuka knackningar hörs
stundtals
ser det ut som att molnmakaren
vrider sina händer
så är det ej
så är det ej
molnmakaren skulpterar, stränder, runda stenar
vattenmoln, blomster träd allt det vita ögon ser

hon lyssnade
till eldens saga

såg elden

sakta 

falna
stiga in i glödbädd

hon vakar med glödens
knastrande stämma

följer gnistknoppars
färd

sveper den svarta manteln
runt glödens hjärta

lyssnar

till
sina inrens

eldhav

svalvingen rör vid åsens öga
en droppe gryning i min hand

hägring, häger, hägrande
hängande moln i träd
i luftland rörs moln av flockar
hägrar svävar med vida vingar
i luften skapas symfonier
landande hägrar lägger ned instrumenten
molnen applåderar

molnen viskar storm ur stålgrå
genom läpparnas tandrader
silas turkoser
runt handleden bär hon värnarmbandet
tigern gav

väcktes

av en mild
stämma

stig upp stig ut

stig
upp
stig
ut

jag slöt mig
in i tystnadens täcke

stämman knackade
milt vidare på

ack
vore du
mina händer

mina ögons källsprång
kanske

skulle jag då
vilja

kanske skulle jag då
leva

leva mod

det är

så länge sedan