Text från 2015 september:

Facebook kraschar och havererar, åtkomsten blir noll. Känslan som uppstår, frustrerad med ingen koll. Ett tekniskt fel i sociala mediet, för tredje gången på en vecka. Herr Zuckerbergs personal har fått en hel del nötter att knäcka.

Där sitter en själv bakom skärmen, skulle ju posta en selfie. Mina sinnen öppnas nu mot något mer "healthy". Tar tag i pappershögen, sorterar och får ordning i huset. Tar upp telefonen och ringer en vän, där jag sitter med det tända doftljuset.

Interagerar, är social på riktigt i verkligheten. Inte som annars i nätaktiviteten. Hör en röst, en stämma, som annars bara finns i chatten. Det var länge sedan vi pratade så här om natten.

Man blir allt lite ställd, när Facebook inte fungerar. Blir lite kaos i huvudet, tankarna exploderar. Plötsligt ställs man inför att göra något annat än att på nätet hänga. Kommer på en massa saker som skulle göras, som t.ex att soporna slänga.

Beskriver bara fenomenet lite kort, hur man är låst till sociala mediers forum. Hur länge sedan var det som du läste en bok som står där fint och dammar i hyllan i ditt vardagsrum?

Känslan, frustration som uppstår, när man inte kan logga in och i flödet scrolla. Facebook har havererat, vad ska man nu titta på och kolla? Tacka en högre makt att du slipper nätets charader ofrivilligt en stund. Gör något bättre, lägg dig i tid och få dig en skön blund.

Bilden är min egen printscreen av felrapporten vid inloggning.