Ensamheten är tyvärr ofta priset som får betalas, av oss som inte matchar massans normer och samhällssyn. Vi stoppas in i ensamhetsfacket. Inte ens vården tar hand om oss. Vi lever i ett flipperspel (utan high score), där vi bollas fram och tillbaka. Ingen tar ansvar. En ensam jävla boll, som ingen vill kännas vid. Tekniskt fel i systemet.

Med hjälp av etern blir jag inte osynlig. Massan kommer aldrig vinna. Jag tar plats, berättar hur verkligheten är. Jag bryr mig inte om hur jag uppfattas av de med okunskap och fördömande attityd. Jag är en av ensamhetens språkrör. Mina ord och stavelser ska gripa tag i massan. Det jag skriver om har upplevts av många andra människor i liknande situationer. Men inte alla vågar tala om öppet om sin historia.

Men jag gör, bland en hel del andra. Jag har tilldelats känslornas alfabet, och slänger ut dessa stavelser rakt i nyllet på massan. Jag är som en svans, en skugga som förföljer dem, och stör deras sfär. En irriterande fluga, som landar i ditt ansikte när du sover. Och fler och fler kommer att beröras av det jag berättar. Om livet. Om psykisk ohälsa. Dags att rata fördomarna och knäcka ensamheten. Öka kunskapen om Psykisk ohälsa. Medvetandegör måendet. Var stark! Vi är överlevare!

// En irriterande fluga, som landar i ditt ansikte när du sover. Du SKA vakna!//