Mitt hjärta är fullt av sårskorpor och ärr,
från förr, från nu
Det är dessa som format mig.

Älskat och hatat, mig själv och andra
fått och förlorat människor och vänner
Men också mig själv...

Jag har tappat tron på livet,
på kärleken
på lyckliga slut
Det fanns inte för mig då

Men tron återkom när mina sår blev mindre
Jag har skrattat, gråtit, skrikit och viskat
Lyckorus har bubblat igenom hela mig
och varenda cell i min kropp har vibrerat
av alla möjliga känslor.

Vissa sår öppnas upp ibland, gör sig påminda
Det svider i bröstet, ögon som tåras
ständig saknad som ekar
från det förgångna.

Men det är okej, det går bra ändå
Jag välkomnar saknaden och mina blödande sår
En ständig påminnelse om min resa,
om att uppskatta det man har här och nu
Men också att uppskatta minnena av det jag hade.
Livet ger inga garantier, inget varar för evigt...

Den som lever får se