De har samlats där,
runt stenarna, igen.

Tågen har slutat att gå,
perrongen har växt igen.

Det händer att jag saknar mig vilse,
jag är hemma nu.

En dammig bok ger mig svar.

Söndertrasat hjärta,
i ditt bröst har det slutat att slå.

Syret en odödlig visselpipa mellan mina tänder,
jag skakar fortfarande som ett löv om hösten.

De har samlats där,
runt stenarna, igen.