somligt är tatueringar och sorger
annat är barfotadans i köket, mellan disk och kryddor
för plötsligt är det fyllt av liv och rytm
och jag smakar hettan i att leva
om och omigen 
kanske är jag drabbad
av den mjuka södern
kanske är jag galen
en irrande utan silverarmar
kanske är jag intet
kanske är jag den uråldriga Sibyllan som skrattar
det är så mycket jag inte vet
när jag tänker över det
men ett vet jag
att den jag var är jag inte längre
för jag håller mitt hjärta ömt
och så försiktigt