för fyrahundratredje kvällen på rad

där jag bad till den gud som ändå inte finns

och detta var väl beviset för att böner aldrig hörs

precis som inget hörs förutom enstaka fyllon från gatan

utanför och inget hörs på riktigt förrän fiskmåsars hånskratt

om en timme eller två just när jag fått ro bland snurrade

tankar och sänglakan som byttes för så längesen att lakanen

i sig kan klassas som livsform och det skäms över vem det

blev trots att det är jag som borde skämmas till döds

över alla sekret som alla de tusentals som valt att lämna sina

sekret där under historiens värdelösa vingslag alltmedan jag

gör allt utom skäms över solkiga lakan eller vad det nu må

vara som torde tyckas genant i människolivet som av gud

påtvingats stackars satar som oss med våra böner och vår jävla skit!


för fyrahundratredje kvällen på rad bad jag samma bön till gud:

"Låt mig slippa vakna imorgon"

fyrahundratre måsar och en gud satt på mitt fönsterbläck

och hånskrattade åt snurrade snuskiga lakan när jag vaknade

om jag ens sovit och om min tro är stark orkar jag nog inte

den 404:e men föralldel halleluja åt den påstått störste

Vår herre är en cunt som skapade liv utan värde

amen, måsjävlar!