lugnet här i skogen
badar i bäcken

fioler spelar i skymning

stubben där borta i gläntan
som vi aldrig fick gå nära

de sa att rået kan ta oss då

fioler igen
ljuvt

Näcken

förloras i trummor av vatten
strömmen stark

vatten mot sten
kär i livet

skogen
gran och tall
den milslånga

ljuset som faller på gran
får dem att svettas
sån oändlig lycka

jag känner
bara kärlek

så upprymd
tankar
aldrig ska jag lämna platsen jag är på nu

omfamnad av granars härliga doft
på ett underlag av vitmossa
ett tak av sol och dimma som korsas av svalor

aldrig ska jag lämna
i sinnet