mognar hallon flyger svalan
Vem var jag då
vem är det du minns
som krympte och svällde
följde solen
det är jag som är svalan skrek jag
men tung och röd böjde jag grenar till jorden
jag var ett ludet lysande hallon
i dina ögons trädgård
ville så hjärtans gärna hänga ännu några dagar
anade att den som mognar
tappar fästet
mjuknar
bli fritt fallande
i inbillningars förtjusning
mognar hallon flyger svalan
var inte rädd jag börjar där du tar slut
mognar månen
mognar kattens ungar
mognar låten från våningen ovanför
mognar jag lite innan jag dör
fingrarna drypande av saft
inget barn därinne
hallonmånen ylar efter sin flicka
om jag mognar blir jag äten
plockad
sockrad
kokad
sommarens röda sidenkött
en rubin kring varje frö
jag saknar dig redan efter första tuggan