Vistelsen 

på den ensamma ön

närmar sig horisonten

jag inser 

tragiken

när magin

hos månen

blev timglaset

jag aldrig tänkte på

samlade tårar 

ska falla som snöstjärnor

över mina själar 

kom och se

när jag tänder fyrverkerier

över allt jag älskat och älskar

och för alla de där stegen 

som skulle bära mig för evigt

det ska firas

innan de

lämnas tillbaka