Vi var praktisk taget födda till vad vi gjorde för vi kände inte till något annat. Det första vi gjorde var att glömma bort vårt namn och ersätta det med något som låg bättre i mun. Det första bekymret då vi hade vaknat upp från vår russömn denna gång var scenen för det blev ett mycket grannlaga bestyr att få vilken historia som helst att fungera i ett sådant avvisande scenrum som en sedan länge övergiven sagoskog. Det kom inte som någon överraskning att de personer som omgav oss skulle göra sitt för att vårt arbete skulle bli omöjligt och få det att rinna oss ur händerna. Därför gäller det att få grepp om vår kommande uppgift så fort som möjligt för huvudpersonen har ord om sig att vara en person som är hal som en ål och som sannerligen inte passar i vilken miljö som helst. Han använder sig av en helt ny metod för att slutligen bli ensam om utrymmet. Han lägger upp arbetsmiljö så att han framställer den kommande historien som en oförarglig anekdot men samtidigt skapar han en underström och påstår att den kommande historien skall hjälpa läsaren att komma underfund med livet. Lyckas vi inte hjälpa honom med det kastar han ut oss och han får ett helt annat uppdrag påstår skvallret som alltid kommer med andan i halsen så här i förloppet.
Men vi fick gott om tid att förverkliga vår version av en drömlik poetiskt sagotradition och ställa den mot hans. De verkliga författarna var nämligen kraftigt försenade.
Lotten gjorde emellertid att försökshistorien blev min och jag fick göra första provtext för att skådespelarna skulle ha något att spela, medan vi väntade. Eftersom man hade förberett lämpligt material för mig kunde jag botanisera bland en väldig mängd fotografier, dagböcker och skrifter under tiden. De påstods åtminstone ha samband med huvudpersonen, eftersom de kommer från samma sagotradition för några fakta hur samhället egentligen såg ut där vår huvudperson kommer ifrån har vi inte och själv är han synnerligen tystlåten.
Det förslag som vi kom att stanna för hade den enda fördelen att det har byggts upp med en sådan mörk intensiv underliggande kontext naturligtvis hämtade från tomheten, som följer historiens vindlingar, för det är det enda vi begriper oss på, om vi själva skall stå för den dramatikaliska iscensättningen. Jag förstod, att jag behövde en ny puls så att den i sin tur skapade en fullständig tomhet på ömse sidor av ett smalt synfält. Men märkligt nog kunde historien fortsätta att utvecklas helt självständigt i tomheten och ta över berättarrösten, varvid vi andra enbart kunde närvara i texten som medlöpare. Med denna metod inser man att storytellingen skimrar i sina enskildheter men samtidigt är den överlastad så att berättelsen inte får något lyft.
”En dag i tidernas gryning sattes en pojke ut i novemberkylan i storskogen med bara en vargfäll över sig.
Några föräldrar kände han inte till; men bevakare hade han många.
En stod skelettprydd över honom och förrättade samtidigt sin gudstjänst mot månen med dels kvidande och dels med en röst som skallade över nejden
För nog var han meriterad alltid. Han var ju Gånge Rolf, Han var biltog. Hans fader hade av mörkrets makter blivit flådd mitt framför Rolfs ögon och faderns kvarlevor blev till att trampas under gudarnas klackar och själv vart han steglad av ljuset. Mörkret var hans hem. Visserligen hade han en hamn och en icke ringa uppgift. Han skulle överlämna detta barn till Gajdvor månens följare för han skulle få en annan hamn. Den skelettprydde såg upp i disiga kvällsljuset och kände kraften stiga rakt igenom hans kropp. Barnkroppen skälvde under hamnskiftet, när pälsen avskalades genom Rolfs mäktiga stundom rytande bön och försvann som damm rakt ut i novembernatten.
- O Ogos hör min bön inte för mig utan för honom. Nu överlämnar jag honom där han hör henna
Pojken blev till vid den tiden, då midvinternatten höll omgivningen i ett järngrepp. Så uppstod en genomträngande tystnad och så fick det vara en tid.
O”
- Vill du påstå att pojken kom till på denna plats?
- Nej men vi måste börja någonstans för att komma vidare försökte jag urskuldande.
Under tiden hade vi fått tusentals förslag hur vi skulle berätta denna historia eftersom det saknades ett original. De mest fabulösa förslaget började med ett vulkanutbrott och mitt i magman frigjorde sig en kropp och började sväva bland molnen.