Om livet beskrivs i pärlor. Radband. Rad på Rad. Kanske Bud på Bud, eller utan bud?

Verklighetens Radband. Går det beskriva ett sådant. För mig, För dig?
Någonstans beständigt.
En pärla ska symbolisera Snytningen/Snytingen, för mig att vara förkyld, är det värsta. Alla Har någon Snyting, det som är det värsta. Vad som borde vara det värsta, är dödens pärla, därför förstår jag, att den finns. Men dödens pärla, kan inte göra någon starkare, om det är man själv som dör. Om det är någon annan som dör, då kan sorgen lindras, med tiden. Och med tiden, under tiden, har du ditt radband, kanske ditt halsband, knutet av dig själv. Eller ett, som någon i Indien knutit, men där du skriver om, pärlornas innebörd. Det kan vara knepigt, jag vet, det är mitt dilemma, min dagliga kamp, men så vänder jag på spegeln, som har två spegelsidor, som har två sidor, av samma mynt, och ser, att ett armband, kan betyda så mycket mer. Om man gör det till sitt, omvälvande. Eller lever sitt liv halvt, med två eller flera religionsåskådningar under en vecka. Ett tidsfördriv, ditt liv kommer att tåga, oavsett vad du gör med det! Och min sista pärla, än så länge Förfluten, går till tanken om att en kaffekopps sista droppe kaffe, är magisk, när den når tungspetsen! Den innehåller allt kaffets arom, som fanns i koppen, innan den sista droppen, blev till. Och Snytingen, som vi alla har, gör oss starkare, för vi skall leva, var dag, om möjligt, i allra största mån, med en önskan om rehabilitering och leva därefter, efter vår kapacitet. Min kapacitet är Trettio minuter, Vad är din?