i underjorden 
i mörkret hos de icke talande
uppstår det en skälvning
när man drar fingret över ärr
lägger hand mot sorg samlar blodsmak i mun
utan
att spotta
ty intet syns där ingen klagar
döden är en bisak
tystnaden en sammansättning
som bryter marken
i ett underligt ljus

hon sprider sina vingar där
lyfter röd mot glas och dolda bilder

suckar ohört
likt den raka linjen mellan fönster