du fångar stjärnor

ur oändlighetens himlavalv

gnistrande strålande

som de vore heliga

du överräcker dem

i en skål av spindelväv

vars trådar är starka som stål

att ha fått en bit av himlen

är den största gåva

nu är mina nätter

inte mörka och dystra

nu målar jag

min egen stjärnehimmel

att lysa upp de svarta dystra nätterna

och jag räds inte längre mörkret