Och jag vågar inte blunda,
jag vet att jag aldrig kommer våga se igen,
om jag skulle vakna upp till verklighet.


Och jag vågar inte, låta dig röra mig,
jag är rädd att du ska tycka att jag är värdelös,
där under dina händer.

Och jag gråter, innan jag ens börjat le,
därför att jag VET att lyckan snart kommer att övergå,
till ett gråtande kaos igen.

Och jag är rädd för ensamheten,
därför att jag VET att jag snart kommer att öppna dörren igen.

Och jag tror att jag vet,
fast jag egentligen inte förstår någonting.

Och jag gömmer galenskap under min säng,
därför att jag låtit geniet visa sig igen.