Part one in Paris.


Jag och min fru hade bott i.

I de latinska kvarteren och mycket nära Panthéon.

I det femte distriktet.

Nära Rue Mouffetard.

Med alla dessa fantastiska utemarknader.

Som med sina lukter och färger.

Har skapat några riktigt bra franska författare.

Men dock med sina dryga servitörer.

Och vi hade haft det mycket bra.

Med mycket fin.

Passionerad och vacker sex.

Inspirerad av Paris atmosfär.


Och Panthéon är min favoritbyggnad i Paris.

Jag har varit där några gånger.

Där alla de fantastiska storheterna.

Voltaire.

Rousseau.

Victor Hugo.

Samt Marie Curie.

Sover sin evighetsömn i sina katakomber.

Under alla dessa enorma och fantastiskt stora målningar.

Och skulpturer.

Som finns där på väggarna.

Och står där på golvet.

På detta marmorgolv.

Och när vi var där.

Så svängde det en pendel i mitten av Panthéon.

Som en evighetsmaskin.

Och den svängde med jordens dragningskraft.

Och jag som är ingenjör stod bara där förstummad.

Och min fru fick dra mig vidare.

Och insåg så lätt vad mina fysiklärare inte hade kunde förklara för mig.

”Ett gyroskop är en utrustning som demonstrerar principen,
om rörelsemängdsmomentets bevarande inom fysiken.”

Och Leon Foucaults egentligen misslyckade experiment.

Och den svängde så nära mitt huvud.

Och min kropp.


Vi lade oss sedermera efter en fin kväll.

Där jag var så fascinerad över vad jag upplevt.

Och jag skrev något i min dagbok i sängen när hon läste något.

Och sedan kramade hon mig.

Och vi somnade så vackert i Parisnatten.

Tätt omslingrade.

När Leon Foucaults pendel pendlade i min hjärna.



Part two in Paris.


Vi tog oss på förmiddagen en cabbe till Charles De Gaulle.

För att flyga hem.

Checkade in som alltid vanligt.

Och inget ovanligt.


Men.


Nu kommer något mycket märkligt.

I och med att flygplatsen är mycket stor.

Fick vi ta en transferbuss till vår avgångshall.

Så vi stod och höll i våra stolpar som man gör.

Och så klev det ombord en fullblodsknarkare på bussen.

Med typiska pundarkläder.

Och med sig så hade en typ gammaldags stålampa,
som Kurt Olsson hade i något TV program.

Och på detta hade han med sig ung tjej i samma stil.

Shit!

Tänkte jag och min fru!

När vi såg på varandra.

Som alla andra på bussen.

Det här verkar ju lite knäppt!


Vi tappade dem sedan i sikte när alla klev mot avgångshallen.


Och min fru ville vila lite före avgången.

Och jag gick för att köpa lite marmelad för våra sista Franc.


Så när jag kommer tillbaka till min fru.

Och vi ser det båda.


Då kliver fullblodsknarkaren ut från herrtoaletten.

Med kostym och portfölj.

Med kammat hår.

Som en affärsman.

Utan lampa och tjej.

Visar sitt pass.

Och boardar vid sista callet till Helsingfors!

Shit!

Vad fan hände egentligen?

Det undrar jag och min fru fortfarande!