Elden sprakar och kvällen är varm
Långt bort susar vinden
Stekar guppar i mage och tarm,
ölet ger ros på kinden
Gigan spelar till herrarnas skratt
blir liksom pigg när det närmar sig natt
flätar sig glatt in i buller och larm
Långt bort susar vinden

Ölmatronan, hon torkar sin trut
Långt bort susar vinden
Just när guldet i tunnan är slut
tar hon en ny, en trind en
skopar litrar i i gästernas krus
ståtar med läpp som är stoppad med snus
Näsan blir röd som den fylldes med krut
Långt bort susar vinden

Sent om natten får gillet besök
Långt bort susar vinden
Krogen ljuder av fylla och stök,
lagarmar vill dra in den
Ölmatronan får fatt i sin kvast
tänker alls inte, allt går i en hast,
slår i förtvivlan att rädda sitt kök
Långt bort susar vinden

Ömkans lagarmar ligger så lik
Långt bort susar vinden
Ölmatronan far ut i panik:
Föd en idé, blott finn den!
Krögar-Anders, så stark av allt öl
lyfter de döda med stånkande bröl
ned i ett ekfat, försluter med spik
Långt bort susar vinden.

Likväl åker de skyldiga dit
Långt bort susar vinden
Och på grund av en domares nit
hängs de i största linden
Se den gärna, den lever allt än,
så många dömda som grenar bär den
Glöm inte det, låt nu veckan bli vit
Långt bort susar vinden

Långt bort susar vinden.



19/7 2016