skogarna

i berget

släpper eldröda blad

planterar

kolglöd

in i jordhavda bäddar

i bidan till

den vilken lyfter bergets axlar

så slöt han

väg

en syn vidgar

hon simmar

in i hans pupill

han ser

regnbågsådror stiga

en kvinna står i molnhand

blåser i en ring

bubblor

rör mjukt

vid violetta vägtistlar

pärluggla lyfter

öm skog i vinghamn

en enda linnea

ljuder silver

han flätar kärleksfingrar

gungar hennes syn