ett fönster står på glänt en sommarmorgon
det luktar kaffe och Comfort och nyslaget gräs
Charlie och Eva bäddar en säng på hemmet
de renbäddar för att en död patient legat där
Charlie säger att hans liv går fortare och fortare
Eva funderar och viskar med varsam röst
att en människoliv bara varar ett enda andetag
det luktar sköljmedel, kaffe och nyslaget gräs
och Charlies liv är knappt ett andetag långt

hans liv har varit otäckt och samtidigt rikt
han minns en marsdag med snö och takdropp i solen
skarpa bilder av is och smältande snö
och en mörkgrön halsduk som låg där slängd i snön
det har gått mer än fyrtio år sedan den dagen
han har haft ett otäckt liv och på samma gång rikt

en kvinna i sextioårsåldern ger Charlie en kram
då minns han en annan tid i ett annat liv
han kommer ihåg en vårvinterdag när han skolkade
och dom gick på stan med hennes hand i hans

så minns Charlie den förfärliga händelsen i vintras
då han låg på en bår och förstod att han var räddad
och kände ett ryck när ambulansen körde iväg