Jag är på gränsen att ge upp
pallar inte mer av ensamhet
Jag har bitit i det sura äpplet
Jag har rest mig så många gånger
Jag har vänt ryggen till och vänt om
I fyra år har jag vandrat vidare
Men varje dag knackar hatet på
Ni biter mig och nafsar med bett
Torterar mig och får mig i gråt
Mitt liv är ett känslokaos av ångest
Och ni njuter i ert hånfulla skratt
Jag orkar inte mer av provokationer
Jag orkar inte med att vara kring er miljö
Mitt liv är asocialt och i utanförskap
Det är jag och väggarna med tystnaden
Skärmen framför mig med nätets vänner
Cybermänniskor är min sociala miljö
Jag ser er, hör er och registrerar era liv
Och här sitter jag i ensamheten
Inte ens på nätet finns jag
Jag är osynlig för alla
Undrar ibland om jag skriver hjälp
Ska jag dö ensam i nattens mörker
Om ett år kommer någon på att jag saknas
Men då är det för sent - jag är förruttnad
En ensamhetens begravning och död i minne
Mitt namn och min nuna suddas ut
Mitt liv var inget värt för någon
Och VPM kan stryka ännu en från listan
Staten glädjs åt ännu ett färre bidragsliv
Resterna av mitt arv slängs på tippen
Lika värdelöst som mitt liv när jag levde
Foton, konst, poesi, pärmar och dylikt
Jag skrev för blinda ögon och döva öron
En dag kommer en ångvält och plattar
till min grav för en ny motorväg
10 fet under ligger jag förmultnad i jord
Vad har jag att leva för i vilken framtid
Varför inte bara ta och göra slut nu