dina händer

älskade

talade i vinden

talade där havet

löser klippstränder

där den huggna graniten

gråter i tacksamhet

i mötet med helandets händer

dina händer

mildrade huggen

slagen vilka stod

med upprörda bindgalna

blinda ögon

upprörda hugg hörde inte

granitens smärta

så glimmar tårar

de trodde det vara kattguld

i oseendes slutna tårar osedda

av huggare vars upprördhet

kom ur tämjarpiskor tämjarverk

klubbor

hackor

svalde havet

i graniten syntes rubiner

dessa trodde de inte om vara

havet slöt dessa upprörda

in i lugnets seende

bad dig

tala

och du

älskade

talade