Det var hungern.
Och den fria viljan.
Båda fenomen av Gud givna människan
Herren vill utsätta dom för prövning.
Var kanske lite trött på sin skapelse?
Ville peta lite på dom...
Skulle de lyda förbuden när hungern
skrek i magarna?
Kunde Han lita på dom?
För att de riktigt skulle våndas
hade Han skänkt dom den "fria" viljan.
Och dom levde ju. Älskade livet.
Och varandra. Att dom var försöksdjur i
Herrens vackra värld, tänkte dom inte på.
Dom åt, för att inte dö.
Dom åt för att leva! Leva!!!
Och Herren Gud ,tröttnade på dom!
Kastade ut dom ur paradiset...
Ja, så var det med det...
Vi lever vidare i vår ofullkomlighet...
Och ber varje dag om förlåtelse för våra synder...
Om det nu är en synd att hungra...
Jo, det är det nog.
Varje dag dör tusentals människor av hunger.
Men Han ger dom inget förbjudet träd
att äta av...
Tanken är väl förstås att de ska dö...
Ja, alltihop är mycket sorgligt.