Part 1.

Finnarna hade en ”minicamp.”

I Camp Northen Ligths.

Där jag till slut hjälpte dem att bygga upp deras bastu.

Trots 38 grader i sanden.

Och de var inga leksakskillar förstod jag.

I Finland kallar man dessa killar.

”Kurukunlejkajat”

Hals avskärarna på svenska.

Talibanerna skar av huvuden,
och kroppsdelar i parti och minut.

Och stack ut ögonen på de otrogna.

Men de hade inte en chans.

Mot dessa extremt utbildade killar.

Riktigt puckade dödsmaskiner tänkte jag!

Så man bara skickade in ”Kurukunlejkajat”

Och de fick dra iväg mitt i natten.

Till Sheberghan.

Där något hade hänt.

När jag låg och läste.

Och vid frukosten verkade de,
helt oberörda.

Och veckan innan hade de skjutit sina egna,
vid en nattlig övning. (Inga detaljer).

För att de var så "Triggerhappy"

Det fick flyga hem de av finska kulor skadade till Helsinki,
vad jag vet.

De överlevde.

Trots detta.

Så verkade de helt oberörda.

För de gick bara rakt in för fosterlandet.

För Finland och Norden.

Alla i plutonen hade släktingar,
från vinter och fortsättningskriget.

Lärde jag mig.

De var de absolut hårdaste i finska försvaret.

Jägarplutonerna i Finland hade de lämnat
för länge sedan.

Förutom Utiin Jägeriin Rykmeenti.

Det finska tysta specialförbandet.

Som jag nu vet opererade i Afghanistan.

Och de tillhörde i tysthet Finlands helikopterbataljon.

Ni kommer att inte kunna googla på detta.

För det är tysta killar och förband.

(Min son begrep nog inte vad jag gav honom!)

Saker från Finlands helikopter bataljon,
”Kurukunlejkajat”

Och från finska jägare.

Bedömda i slutna kretsar.

Som världens absolut skarpaste.

Dessa saker cirkulerar inte direkt runt i världen.

Men min son har två av dem.

Går icke att köpa.

Killarna var hårdare än Navy Seals.

För att de hade Finska Hjärtan.

Beresta killar.


Part 2.

En dag kommer en finsk Kapten
fram till mig.

Och frågar på korrekt engelska.

Om jag är finne och kan tala finländska.

Och jag svarade på flytande Finska.

Givetvis!

Jag är ju Finne!

Gott sade han.

Nu kommer du med mig i fall du hinner.

För jag ser att du sliter på riktigt bra här.

Jag sade.

”För dig har jag tid just nu.

För jag vet vilka ni är.”

Och det bara gör mig otroligt stolt,
att du frågar just mig.

Han klev på i sanden och sade;

Vi letar efter finska efternamn.
För de är de enda vi kan lita på här nere.

Jag har sett din dödsbricka runt halsen,
när du hade den utanför tröjan en dag,
när ni var nere i gropen och räddade
hela Campens vattenförsörjning.

För utan vatten.

Fixar vi max 2-3 dagar.

Och jag har hört talas om dig.

"den som inte viker ned sig med ett finskt efternamn"

Och du har ett finskt efternamn.

Och du har nu bevisat med ditt svar att du är Finne.

På klockren finska.

Mycket fina uttal.

Annars hade jag avslöjat dig.

Du har uttalen som spionerna inte kommer i närheten av här nere.

För jag vill ju inte att du blåser av någon skit i vår stuga.

Och han kollade av min geografi i Finland innan vi klev in.

Jag berättade om Nokia och Tampere och Villädhe.
Imatra, Lieksa och berättade om Vaari och Pekka.

Och han sade direkt.

Du är hemma nu. Totalt!

Ingen kröker ett hårstrå på dig.

Vi räddar dig innan Svenskarna.

Om det smäller.

Vi måste bara ta hem de våra.

De som har den blå vita flaggan i själen.

Vår plikt för vårt land.

Och vi klev in.

Och det första jag såg var.

Var ett stort fotografi på Mannerheim.

Och de satt några killar där.

Och såg skeptisk på sin Kapten.

Och han meddelade bara kort.

”Jätkä on valmis.

Suomalainen.”

Och genast fick jag kaffe och kakor.

Bland vapenställ och mörkerkameror.

(Jag såg dem nog!)

Och shit!

Automatkarbinerna var ju skarpladdade,
var av en var helt osäkrad.

Placerad riktigt smart.

För att de skulle hinna fram till den.

Om det smällde.

Som jag sade.

Ingen förskola här.


Och jag fixade deras rör under diskbänken.

Och jag hjälpte dem sedemera med bastun.

Och fick många bra stories,
från ”Kurukunlejkajat”

Och de frågade mig på Campen.

Hur jag kunde komma nära dem?

Mitt enda svar var.

Jag är bara en Finne!

Och så undrar folk.

Om jag har sett något i livet?

Vad?


Part 3

Jag vet att jag är svår.

Men jag kan ju inte berätta allt.

Om jag gör.

Hamnar jag ju i krigsrätt.