gammal man med sliten kofta
vilar förnöjsamt somnar ofta
från verkligheten och försvinner
till platsen där han alltid vinner
till drömmens ängar
till jungfrurs varma sängar

i drömmen är han stark och stor
alla på honom lyssnar och tror
inte liten och tveksam som i vaket skick
möter inte folks nedlåtande blick
i drömmer vill folk ha honom nära
på kvällarna han myser med sin kära

Ack sådan skillnad det kan vara
mellan flum och verklighetens klara
hårda, karga, dömande sätt
inte ska det vara enkelt, inte ska det vara lätt
lika bra att leva i sin fantasi
ständigt återkomma till sin poesi