Ellen Mörk stannade till utanför en affär som låg på ett litet torg av kullersten. Månen strök de kringliggande husen med smutsigt silver och de fick ett magiskt sken i den sena aftonen. Hon gäspade segt och kände sig uttråkad ett hemkommande skepp gled in till hamnen och två andra, på väg ut, redo att föras bort på vågorna mot öppet ensamt hav och kanske mot oundvikliga äventyr. Horisonten var en gräns som alltid fick henne att drömma och detta var också en av de likheter som kännetecknade hamnstäder, världen runt.

Hon stannade framför ett skyltfönster som sett bättre dagar. Dörren hade avflagnad koprinol och hantaget var rostigt vid kanterna. I vilket fall som helst var här stängt ty det var nämligen fredag afton och helgen hade gjort sitt intåg utan att smyga. Sjömän och studenter med vit mössa delade gränderna med unga flickor, förälskade och stadens övriga festliv, berusat högljudda ända fram mot gryningen. De unga sjöng alltid för natten medan de äldre ölande gubbarna och gummorna vid stadens fiskebodar skrattade eller bråkade om hur saker hade varit förr i tiden.

I skyltfönstret hängde en tavla av ...D,G Hall 1888. Hon kunde inte förmå sig att slita blicken från den. Det var ett porträtt av en man i yngre medelåldern med fina kläder och bakom honom i djupet av målningen, syntes just staden och havet. Han var så stilig med sin kraftiga lugg under hatten och en mustasch som verkade vaxad i perfekt form för att fånga en skugga av hans svaga leende. Hans ögon fångade hennes blick med en sådan närvaro att hon efter att ha tittat ett tag, tyckte att hans ansikte nästan blev allt mer levande.

Som historiker och antikkännare kallades hon ofta med stort förtroende för att bevittna ägarbyten och försäkra äktheten hos antika föremål. samt att försäkra äktheten med sin högt värderade namnskrift. Ibland bytte klenoderna ägare och köptes eller såldes för stora summor pengar. Detta var hennes specialitet och ofta ägarbyten med sin högt värderade namnskrift. en antik maskerad-klädnad från c;a 1700. Hon hade en otroligt stark känsla för konst, antikviteter och gamla ting som ofta bar en själsligt berörande och äkta skönhet.

Nu skulle man kanske tro att en kvinna i hennes ålder 33 år, återvände till familjen med man och barn men så var icke fallet. Det var sannerligen inte beroende på bristen i antalet friare. Det var helt enkelt så att Ellen Mörk var en kvinna som inte såg barn eller familj med drömlika ögon utan gärna ville besöka världens äventyr med en kärlekslupp som verkligen fick henne att falla, falla så djupt i kärlek att hon....nåja något sådant fanns ju inte i verkligheten utan endast i romanform, på film eller i unga kvinnors fåfänga drömmar.

Herrman K Lotz var säljaren av den magnifika maskeradklädnaden som visade sig vara äkta och från Paris. Lars Hammer var den nöjda köparen och hon hade fått förtroende att hålla klädnaden till köparen över helgen. Köpebrev och äkthetspappren var undertecknade och den fördes till hennes hotellrum. När hon till slut tvingade sig själv att lämna mannen på tavlan och gick mot hotellet kände hon sig konstigt nog tom, som om hon saknade någon eller något viktigt.

Tillbaka på hotellet tog snabbt upp sin laptop och matade in namnet D,G Hall, då hon inte kände till konstnären eller någonsin stött på hans namn. Medan datorn använde antikvitetshandlarens program för att söka, tog hon en dusch. Hon gladde sig åt sitt honorar som var vidlyftigt. Undrade vart hon skulle resa härnäst? När hon steg ur duschen kände hon plötsligt den där tomhetskänslan igen. Hon drack en whisky och slog upp en till genast. Hon tänkte på målningen i den gamla affären på torget och på staden med sin skönhet och drog isär gardinerna. Månen vilade på havet utanför och hon fick lust att titta på maskeraddräkten.

Hon tog plötsligt upp den vackraste pjäsen i samlingen, masken och gick fram till fönstret med den på sig. Hon ryckte till då hon plötsligt såg mannen från tavlan stå och vinka till henne under en nattlampa på hotelltrappan som nu verkade annorlunda, längre och inte alls lika sliten som innan.