Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Mina döttrars systrar

 

Mina döttrars systrar

så bleka ni äro

Likt vålnader

runt min sargade kropp

Jag är en ängel

 

på väg bort

 

Mina kära döttrar

så ljuva ni äro

Jag är en kropp

i mörker

Inte ens er kan jag bära

med mina bara händer

Mina ögon kan ej längre se

er skönhet

när orden fastnar

i slutna lungor

 

Jag är en lealös

en total kyla

inget väsen 

kan forma en värme

Jag är ingenting

 

på väg bort

 

Mina kära systrar

och ni ser

Jag svävar

Ni kan ännu höra

mina viskningar

 

på väg bort




Fri vers av StinaJ VIP
Läst 252 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2016-11-21 08:41



Bookmark and Share


  Stanley Rydell
Smärtsamt vacker! "på väg bort" moturs. Upprepningen samspelar väl med kommunicerbarhetens undflyende.
"Jag är ingenting" en nollpunkt som påminner om Jon Fosse där den frasen är en nödvändig? utgångspunkt - här uppfattar jag det mer (omöjlig komparation!) nihilistiskt.
2016-11-22

  ULJO
Enastående text detta
2016-11-21

    ej medlem längre
En saga som kommer av sig och faller in i viktlöshet, rörelsens tystnad håller i till sista ordet. Men lämnar efter en fråga. Hur förhåller sig viktlöshet till lidande?
2016-11-21

  Marita Ohlquist VIP
"på väg bort"
Som ett avsked...tänker jag.
2016-11-21
  > Nästa text
< Föregående

StinaJ
StinaJ VIP